Ondernemerschap van vrouwen in plattelands- en ultraperifere gebieden en op eilanden (debat)

  Presidente. – L'ordine del giorno reca la relazione di Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, a nome della commissione per i diritti delle donne e l'uguaglianza di genere, sull'imprenditorialità femminile nelle zone rurali e insulari e nelle regioni ultraperiferiche (2024/2124(INI)) (A10-0058/2026).

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Sprawozdawczyni. – Pani Przewodnicząca! Panie Komisarzu! Na początku chciałabym podziękować kontrsprawozdawcom z wszystkich grup politycznych za konstruktywną współpracę nad tym sprawozdaniem. Mówimy dzisiaj o milionach kobiet z całej Unii Europejskiej, które żyją i pracują poza wielkimi miastami, na obszarach wiejskich, wyspiarskich, najbardziej oddalonych. To one są kręgosłupem lokalnych społeczności, prowadzą działalność gospodarczą, pracują w rolnictwie, rozwijają rzemiosło, budują lokalne rynki pracy, a mimo to ich potencjał wciąż pozostaje niewykorzystany.

W Unii Europejskiej jedynie 34% osób prowadzących działalność gospodarczą to kobiety, a na obszarach wiejskich ten odsetek jest znacznie niższy. Jednocześnie to kobiety znacznie częściej pracują w niepełnym wymiarze pracy. To przekłada się na różnice dochodowe i emerytalne. Dlaczego taka sytuacja ma miejsce? To nie jest kwestia braku ambicji, umiejętności czy zdolności, ale to jest kwestia barier, które są bardzo konkretne, braku dostępu do finansowania, trudności w uzyskaniu kredytu czy wsparcia na start. To także często brak informacji, dostępu do informacji, także o europejskich środkach finansowych. W wielu przypadkach to także kwestia braku dostępu do ziemi czy sieci kontaktów, a także kwestia przełamywania stereotypów.

Jeżeli chcemy mówić poważnie o konkurencyjności Europy, nie możemy dłużej ignorować tych wyzwań, bo to nie jest tylko problem społeczny, to jest realna strata gospodarcza dla całej Unii Europejskiej. Dlatego moje sprawozdanie jest sprawozdaniem praktycznym, skupionym nie na deklaracjach, ale na rozwiązaniach.

Po pierwsze, chcemy wzmocnić dostęp kobiet do finansowania. Upraszczamy procedury, ograniczamy biurokrację, tworzymy bardziej dostępne ścieżki wsparcia dla małych działalności.

Po drugie inwestujemy w kompetencje, w szkolenia z zakresu cyfryzacji, prowadzenia działalności, zarządzania finansami. Po trzecie stawiamy na infrastrukturę, bo bez dostępu do szybkiego internetu, bez dostępu do dobrego punktualnego transportu, bez dostępu do opieki nad dziećmi nie ma realnej równości szans. To są podstawowe warunki rozwoju przedsiębiorczości w tych regionach. Wreszcie wspieramy lokalne gospodarki, rolnictwo, rzemiosło, małe przedsiębiorstwa, które są fundamentem wielu regionów Europy.

To sprawozdanie to nie jest tylko głos w sprawie równości. To jest, jak już mówiłam, inwestycja w rozwój Europy, w nowe miejsca pracy, w silniejsze i bardziej odporne regiony. To także sposób na przeciwdziałanie depopulacji i marginalizacji wielu obszarów. Bo Europa będzie tak silna, jak silne będą jej regiony, a regiony będą tak silne, jak silne i przedsiębiorcze będą kobiety, które w nich mieszkają. Jeszcze raz bardzo dziękuję wszystkim za wsparcie, za poprawki, za dobrą współpracę.

  Christophe Hansen, Member of the Commission. – Madam President, dear rapporteur Łukacijewska, equality for women is a fundamental right of the European Union, and the EU is firmly committed to ensuring that women have the tools, the resources and the support they need to thrive and succeed in all areas of the economy, including in agriculture. This commitment is clearly reflected in the roadmap for women's wines, designed to reaffirm our strategic determination to accelerate progress on gender equality.

Women are indispensable to the future of Europe's farming and rural areas, and yet their full potential remains underutilised. Today, only about one third of EU farms are managed by women only, and just 2 % are led by women under 40 years of age. Moreover, rural women continue to face lower employment rates, lower incomes and pensions, and a higher risk of poverty and social exclusion. Addressing these gaps is not only a matter of fairness, it is an economic necessity, and the Commission welcomes the work you have done under the lead of Ms Łukacijewska.

The Commission is already promoting rural women's employment growth, representation in the decision‑making process, participation in farming businesses, social inclusion and local development, and support for these objectives is given under the 2023‑2027 CAP strategic plans, and several Member States have given particular attention to women. The European Innovation Partnership operational groups are also supporting bottom‑up innovation projects that promote gender‑responsive approaches across agriculture. Effective policy‑making depends on a clear understanding of reality on the ground, and that is why we have significantly improved the collection of gender‑disaggregated data. Better data allows us to track progress more accurately and design more targeted and effective interventions.

Female entrepreneurship and broader employment opportunities are, of course, limited in rural areas, largely due to restricted access to finance, training and professional networks. Enhancing skills, strengthening innovation ecosystems and improving access to quality jobs is a priority for cohesion policy, fostering more inclusive and resilient rural economies. The upcoming EU strategy for islands will address the unique challenges and opportunities of island communities, aiming to create a more attractive and sustainable living environment.

In addition, Horizon Europe is also an essential instrument when it comes to innovation. It provides funding for projects focusing their research on women in farming and women in rural areas. So the findings of such projects are very important to inform future policymaking.

More recently, the Commission also launched the Women in Farming platform, and this new initiative aims to support leadership tools, mentoring opportunities and exchanges of good practice. We already have almost 500 applications. The application period is closing today, but expressing interest takes less than 15 minutes, so please do encourage interested candidates to apply. For the post‑2027 CAP and MFF, the Commission will continue strengthening women's role in agriculture. The new governance of the future MFF offers possibilities of a more integrated approach, where synergies between what we have now and separate funds can be used to the benefit of women and entrepreneurs. The suggested dedicated spending target for rural areas under the future MFF proposal also offers opportunities for addressing the needs and challenges of women entrepreneurs in rural areas.

Support for farmers in the outermost regions under the current POSEI programme will be integrated under the national, regional and partnership plans framework, maintaining specific supply arrangements and support local production, with a focus on food security, self-sufficiency and competitiveness. In addition, support for farmers will remain possible outside the EUR 293 billion direct payments envelope. Closing the gender employment gap and boosting women's labour‑market participation was one of the priorities of the 2022 outermost regions strategy. A renewed strategy will be adopted before the summer, and it will continue to prioritise social fairness and equality. I am looking forward to hearing your views on this important topic.

  Anna Strolenberg, rapporteur for the opinion of the AGRI Committee. – Madam President, last year I saw the future of the countryside through the eyes of a Dutch farmer named Noortje.

And Noortje is not just a farmer; she's a pioneer. Alongside taking care of her cows, she grows chickpeas, she restores nature on her land, supports pollinator research and hosts a day-care facility – right on her land.

Her farm is the perfect example – perfect blueprint – for diversification, sustainability and a place for social connection. Women like Noortje are the heartbeat of a vibrant countryside. They are the ones turning abstract contracts like rural development into living, breathing reality.

And yet, for far too many, this path remains an exhausting uphill battle. What these women need is clear: recognition of the often-unpaid extra work they do on farms; access to land ownership and finance and decision-making power; access to good quality childcare, healthcare and schools.

We cannot talk about vibrant rural areas while leaving the women who build them to struggle alone, and I urge the Commission to take up these tasks and deliver for our women. Because when rural women succeed, our entire society prospers.

  Ελεονώρα Μελέτη, εξ ονόματος της ομάδας PPE. – Κυρία Πρόεδρε, κύριε Επίτροπε, στη χώρα μου, την Ελλάδα, έχω ταξιδέψει σε πολλά μέρη στην επαρχία, στα χωριά μας, στα νησιά μας, παντού. Εκεί, λοιπόν, έχω γνωρίσει απίστευτες γυναίκες κάθε ηλικίας, με όραμα, δύναμη και πείσμα. Γυναίκες που δεν θέλουν να φύγουν, θέλουν να μείνουν στον τόπο τους, να δημιουργήσουν και να προσφέρουν, να κρατήσουν ζωντανές τις κοινότητές τους, να ενισχύσουν την τοπική οικονομία, να αναδείξουν την ταυτότητα αυτού του τόπου. Κι όμως, ας το πούμε καθαρά, η γυναικεία επιχειρηματικότητα παραμένει υποτιμημένη και συχνά αντιμετωπίζει βασικές ανισότητες περιορισμένη πρόσβαση σε χρηματοδότηση, λιγότερες ευκαιρίες δικτύωσης, εμπόδια στην εκπαίδευση και στις υποδομές.

Αυτές οι γυναίκες, όμως, δεν χρειάζονται τη συμπάθειά μας. Χρειάζονται ευκαιρίες, χρειάζονται κίνητρο, μέσα στήριξης, καθοδήγηση, παρακολούθηση, δίκτυα, προσβασιμότητα. Γιατί όταν μια γυναίκα μπορεί να σταθεί στα πόδια της οικονομικά, αποκτά φωνή, επιλογές και αξιοπρέπεια. Και μέσα από αυτή την ανεξαρτησία χτίζεται σιγά σιγά και ένας πιο ασφαλής κόσμος για την ίδια, αλλά και για κάθε γυναίκα γύρω της. Είναι ένας κόσμος όπου η έμφυλη βία δεν βρίσκει χώρο να ριζώσει. Η γυναικεία επιχειρηματικότητα λοιπόν, δεν είναι μόνο ανάπτυξη. Είναι μια ήσυχη, αλλά βαθιά δύναμη αλλαγής.

  Sabrina Repp, im Namen der S&D-Fraktion. – Frau Präsidentin! Am Wochenende war ich in Kröpelin bei Teiggeflüster. Zwei engagierte Frauen haben dort mithilfe europäischer Fördermittel ein Café und eine Bäckerei aufgebaut. Mit unglaublich viel Herzblut schaffen sie nicht nur Arbeitsplätze, sondern auch Begegnungsorte. Sie bieten Kurse an, bringen Menschen zusammen und zeigen, wie lebendig ländlicher Raum sein kann. Solche Beispiele machen Mut. Sie zeigen, was möglich ist, wenn Förderung ankommt, wenn Engagement auf die richtigen Rahmenbedingungen trifft, wenn Frauen im ländlichen Raum unsere Region tragen. Sie sichern die Versorgung, schaffen Arbeitsplätze und halten ihre Regionen lebendig. Und trotzdem stoßen sie immer wieder auf strukturelle Hürden.

Wer ein Unternehmen gründen will, braucht Zugang zu Finanzierung. Wer Familie und Selbstständigkeit vereinen will, braucht eine verlässliche Kinderbetreuung und eine faire Verteilung der Sorgearbeit. Wer wirtschaftlich aktiv ist, darf im Alter nicht ohne soziale Absicherung dastehen. Und lassen Sie mich aber eines ganz deutlich sagen in Richtung der EVP: Wir verstehen Frauen und Frauen mit Beeinträchtigung nicht als ungenutzte unternehmerische Ressource. Sie werden durch strukturelle Diskriminierung daran gehindert, gleichberechtigt an unserer Gesellschaft und an unserer Wirtschaft teilzuhaben. Es ist bezeichnend, dass diese Feststellung infrage gestellt wird. Deswegen müssen wir umso mehr für den Änderungsantrag heute werben. Aber für uns gilt: Frauen haben ein Recht auf gleiche Chancen, auf Respekt und Selbstbestimmung. Das ist unser Maßstab. Und nur so kommen wir voran.

  Marie-Luce Brasier-Clain, au nom du groupe PfE. – Madame la Présidente, Monsieur le Commissaire, dans les zones rurales de métropole comme dans les territoires d'outre-mer, les femmes assurent la continuité de pans entiers de l'activité économique, mais elles peuvent se heurter à un isolement social ou à un accès insuffisant aux réseaux d'accompagnement et d'information.

Hélas, la bureaucratie nationale et les normes européennes n'aident pas. Elles sont hors sol et limitent leur pleine participation à la vie économique et sociale. De plus, l'introduction de mesures idéologiques, comme la répartition genrée des financements européens, créerait des problèmes. On répond à des réalités complexes par des outils adaptés au quotidien, avec une administration qui simplifie, au lieu d'alourdir.

Au-delà, il y a des initiatives simples à mettre en œuvre: améliorer l'accès aux soins, qui est un vrai problème en outre-mer; développer les crèches de proximité pour allier travail et vie familiale; lutter contre les violences domestiques, économiques et sexuelles; et faire en sorte que les RUP bénéficient d'une clause de flexibilité réglementaire pour déroger aux normes inadaptées à leurs spécificités. L'entreprenariat féminin mérite moins de contraintes inutiles, plus d'autonomie et une puissance publique enfin à la hauteur de son engagement.

  Antonella Sberna, a nome del gruppo ECR. – Signora Presidente, signor Commissario, onorevoli colleghi, quando parliamo di donne nelle aree rurali, parliamo prima di tutto di territori che vogliono continuare a vivere. Questa relazione contiene alcuni passaggi utili, soprattutto quando parla di diritto a restare, di maternità, di servizi e di semplificazione.

Un dato ci dice quanto il tema sia sentito e in Europa le donne gestiscono ancora meno di un terzo delle aziende agricole. Eppure, il loro contributo nei territori rurali è molto più ampio di quello che spesso appare dalle statistiche. Ci sono imprenditrici agricole ma ci sono anche mogli, madri, figlie, donne che ogni giorno tengono insieme il lavoro, la famiglia, l'azienda e la comunità.

E, proprio per questo, dobbiamo evitare una risposta sbagliata, perché la PAC non ha genere, le aziende agricole non hanno genere: hanno costi, hanno rischi, investimenti, territori da presidiare e la PAC deve sostenere chi produce, chi investe, chi crea lavoro e chi tiene viva la terra. Deve aiutare gli agricoltori e le agricoltrici a creare equità sociale nelle aree rurali.

Non servono, a mio avviso, nuove etichette sui fondi agricoli. Servono strumenti che funzionano: credito, servizi, infrastrutture, semplificazione. È così che si aiutano, davvero, le donne nelle aree rurali: non separandole dal mondo agricolo ma creando pari opportunità e rafforzando il mondo agricolo in cui vivono, in cui lavorano e in cui vogliono restare.

  Valérie Devaux, au nom du groupe Renew. – Madame la Présidente, Monsieur le Commissaire, chers collègues, je veux rappeler ce qui devrait être une évidence: nos outre-mer, comme nos zones rurales ou éloignées, ne peuvent pas rester le parent pauvre des politiques européennes. Leurs réalités, leurs contraintes, mais aussi leurs formidables potentiels doivent être pleinement pris en compte. C'est tout le sens de ce rapport, que je salue.

Il porte une ambition claire: améliorer l'accès des femmes aux financements, à la formation, mais aussi aux services essentiels, notamment les solutions de garde d'enfants, les déplacements et le soutien aux aidants. Car, sans ces leviers, entreprendre reste trop souvent pour les femmes un parcours d'obstacles.

Nous aurons également à nous prononcer sur un amendement important visant à refuser toute vision qui réduirait les personnes en situation de handicap à une simple ressource. J'espère que cet amendement, comme ce rapport, saura rassembler une large majorité.

  Cristina Guarda, a nome del gruppo Verts/ALE. – Signora Presidente, onorevoli colleghi, il 61% delle giovani donne delle aree rurali studia e lavora nel proprio territorio: più degli uomini in Italia. Eppure, il 40% di loro si sente marginale nella propria comunità. Restiamo, costruiamo, ma non siamo riconosciute.

Dati alla mano, siamo alla fin fine noi le principali innovatrici, protagoniste del cambiamento, donne che fanno impresa in territori ignorati dalla politica. Rivendichiamo quindi il diritto di restare, il diritto di tornare, di immaginare un futuro di parità di diritti, di salari, di condizioni, ovunque viviamo.

E per questo lotterò e verrò a coinvolgervi uno a uno, affinché nel prossimo bilancio europeo si introducano obiettivi di spesa incrociati: genere e territorio insieme, vincolanti, per garantire servizi essenziali nelle aree interne, medicina di genere, asili. Senza servizi, il carico di cura ricade su di noi.

E cosa stiamo allora a parlare di imprenditoria?

  Catarina Martins, em nome do Grupo The Left. – Senhora Presidente, às mulheres não falta capacidade de trabalho, de decisão, de risco ou de construção de novos projetos. Mas há uma âncora pesada que torna tudo mais difícil: a sobrecarga com os cuidados domésticos e familiares, a violência quotidiana e a sua menorização — o patriarcado, portanto.

Nas zonas rurais e ultraperiféricas, esse peso é maior. O acesso a serviços públicos é escasso, falta proteção face à violência, e falta acesso a direitos sexuais e reprodutivos. Observando Portugal, o cenário é inequívoco. No mundo rural, encerraram‑se escolas, centros de saúde, postos de correio. Na Madeira, a violência doméstica supera a média nacional e, nos Açores, a taxa de gravidez na adolescência é o dobro da taxa nacional. Onde faltam creches e apoio a idosos, onde o hospital fica a quilómetros e o transporte público não chega, há sempre uma mulher a carregar aos ombros as falhas do Estado.

Saúdo o relatório do Parlamento por não esquecer isto. Mas pergunto‑lhe, Senhor Comissário, se, no orçamento que a Comissão prepara, em que quer cortar nas políticas de coesão sociais e agrícolas, já foram feitas contas de quanto desta responsabilidade vai pesar nos ombros das mulheres.

  Irmhild Boßdorf, im Namen der ESN-Fraktion. – Frau Präsidentin! Frühkindliche Sexualerziehung zur Bekämpfung von Geschlechterstereotypen, ein unbeschränkter Zugang zu reproduktiven Rechten, dem neuen Codewort für Abtreibungen, ein ausgewogenes Geschlechterverhältnis, eine gezielte Förderung von Migrantinnen und Migranten, intersektionale Ansätze, ein spezieller Zugang zu Mathematik und naturwissenschaftlichen Studiengängen. Das sind nur einige der Maßnahmen, die die Europäische Union vorschlägt, um das Unternehmertum von Frauen im ländlichen Raum und entlegenen Regionen zu stärken. Der ländliche Raum, das ist keine Frage, muss gestärkt werden. Denn er ist der Rückzugsort für all jene, die Familien gründen wollen und dafür ausreichenden und bezahlbaren Wohnraum benötigen. In Deutschland ist diese Landflucht seit Jahren zu beobachten. Familien verlassen die Städte und suchen ihr Glück auf dem Land. Doch was brauchen wir in diesen entlegenen Regionen wirklich?

Wir benötigen eine gute digitale Infrastruktur. Wir brauchen intakte Straßen. Kindergärten, Schulen und Freizeitangebote müssen selbstverständlich sein, um diesen Lebensraum auch für Familien attraktiv zu machen. Wir brauchen aber auch eine starke kommunale Selbstverwaltung, die sich um die konkreten Probleme vor Ort selbst kümmert. Denn diese haben wegen der Klima-, Gender- und Migrationspolitik der EU kein Geld mehr, sich um die echten Probleme zu kümmern. Und natürlich muss es möglich sein, auch in entlegenen Regionen sein eigenes Geld zu verdienen. Nur was alles hat dies mit dem Geschlecht zu tun? Nichts. Wenn durch den mehrjährigen Finanzrahmen Geld in entlegene Regionen fließen soll, begrüßen wir das aus vollem Herzen. Nur: All das muss unabhängig vom Geschlecht passieren.

  Giusi Princi (PPE). – Signora Presidente, signor Commissario, onorevoli colleghi, Alessandra ha 26 anni, è laureata in Economia e ha scelto di restare a Reggio Calabria per trasformare la sua passione in impresa.

Non è un caso isolato, è il risultato di politiche mirate, programmi come "Yes I Start Up Donne Calabria" dimostrano che, quando formazione e accompagnamento all'autoimpiego funzionano, le idee imprenditoriali femminili diventano realtà.

Resta però una sfida più ampia: nell'Unione europea e nelle aree più fragili non si tratta solo di creare impresa, ma di sostenerla nel tempo. In Italia migliaia di attività femminili cessano ogni anno per ragioni legate alla maternità e alla cura. Dove i servizi sono carenti, fare impresa per una donna comporta un rischio aggiuntivo.

Se vogliamo che l'imprenditorialità femminile sia leva di competitività per l'Unione, occorrono allora interventi mirati su credito, competenze digitali e servizi essenziali, in particolare per l'infanzia e le lavoratrici autonome.

È questo il passo che l'Europa deve compiere: creare le condizioni che consentano ai talenti femminili delle aree rurali di restare, crescere e generare valore, affinché ragazze come Alessandra non siano costrette in futuro a scegliere tra impresa e famiglia.

(L'oratrice accetta di rispondere a una domanda "cartellino blu")

  Sabrina Repp (S&D), Frage nach dem Verfahren der „blauen Karte“. – Vielen Dank, Frau Princi! Sie haben eine Vielzahl an Maßnahmen genannt, die wichtig sind, um tatsächliches weibliches Unternehmertum im ländlichen Raum zu stärken. Aber das geht eben nur mit einer verlässlichen und stabilen Finanzierung. Deswegen bezieht sich meine Frage darauf. Sie haben jetzt Änderungsanträge gestellt, die Berücksichtigung des Gleichstellungsaspekts bei der Haushaltsplanung wieder zu streichen, und stellen damit verlässliche Finanzierungen in all diesen Bereichen, die Sie angesprochen haben, für Frauen in Frage. Warum machen Sie das und warum stehen Sie nicht dazu, dass Frauen auch finanziell gerade beim Unternehmertum unterstützt werden müssen?

  Giusi Princi (PPE), risposta a una domanda "cartellino blu". – Allora, sì, grazie, lo stiamo facendo.

Io ne approfitto, intanto, per complimentarmi con la collega Łukacijewska, perché è un passo importante di svolta la sua relazione, perché stiamo intervenendo a tutto tondo per promuovere l'imprenditorialità femminile e quindi le opportunità legate alla stessa attività nelle aree rurali.

Lo stiamo facendo parallelamente in commissione EMPL, con i fondi della coesione, che vanno proprio ad incentivare quella che è l'attività dello sviluppo e della crescita dei territori, attraverso soprattutto delle misure che incentivino l'equità e l'imprenditorialità femminile.

  Camilla Laureti (S&D). – Signora Presidente, signor Commissario, onorevoli colleghi, io credo che in quest'Aula oggi noi dovremmo farci una domanda più generale: vogliamo che le aree interne europee – che sono ossatura di cultura, tradizione, biodiversità, sostenibilità – continuino a vivere o no?

Se non vogliamo abbandonarle, allora dobbiamo aumentare gli aiuti alle persone che si occupano di tenerle in vita. E molto spesso la principale attività in queste aree è proprio l'agricoltura e, insieme all'agricoltura, dobbiamo aiutare le donne. Sono ancora pochissime: il 30% e solo il 3% di quel 30% hanno sotto i 40 anni.

Dobbiamo sbrigarci e possiamo farlo se lavoriamo per una vera parità di genere, con una politica agricola comune che metta al centro le donne, garantendo sì aiuti per l'accesso al credito e alla terra, ma anche aiutando e investendo nei servizi, trasporti, sanità, welfare sociale.

Solo così potremo dire di non aver abbandonato aree così importanti per il nostro tempo di oggi e per il futuro dell'Europa.

(L'oratrice accetta di rispondere a una domanda "cartellino blu")

  Petras Gražulis (ESN), pakėlus mėlynąją kortelę pateiktas klausimas. – Gerbiamoji, jūs kalbate apie moteris, bet pačios išradot labai daug lyčių. Ar jūs galite pasakyti, kiek šiuo metu yra lyčių? Ir kodėl tada ginate tik vieną lytį – moterų? Sako, kad 107, bet jūs patikslinkite, kiek yra lyčių?

  Camilla Laureti (S&D), risposta a una domanda "cartellino blu". – Guardi, io credo che l'argomento di oggi sia l'imprenditorialità femminile e le aree interne.

Poi, se avremo la possibilità di parlare di tutti gli aiuti di tutti i generi, assolutamente non mi troverà contraria anche su questo.

  Mireia Borrás Pabón (PfE). – Señora presidente, señor comisario, imagine a una mujer levantándose antes del amanecer para poder sacar adelante su explotación. Ahora imagine que esa misma mujer nos está escuchando hoy aquí hablar de infraestructuras sensibles al género, hablar de alfabetización financiera interseccional. ¿Qué cree que pensaría esa joven agricultora?

Pues esto es exactamente lo que está ocurriendo hoy aquí. Tenemos un campo asfixiado, abandonado, con falta de infraestructuras, con fondos que no llegan, con burocracia, con falta de relevo generacional y pretenden hacernos creer que todo esto es un problema de género. ¿De verdad? ¿De verdad creen que todos estos problemas no los tiene también un joven agricultor o un joven ganadero que lucha por sacar adelante su explotación?

Señorías, que el problema no es ser mujer, que el problema son sus políticas ideológicas: con más costes, más normas, más burocracia y, por supuesto, con la competencia desleal que tanto les gusta y tanto fomentan el Partido Popular y el Partido Socialista.

Y mientras el campo se une, ustedes responden con cuotas, con interseccionalidad y con perspectiva de género —hasta en la forma de las lechugas—, cuando deberían estar hablando de tierra, de costes y de acceso al crédito.

Una agricultora, señoría, no necesita cuotas, no necesita más ideología, necesita poder vivir de su trabajo y no necesita que le expliquen sus problemas, necesita que ustedes dejen de crearlos, porque en el campo no hay hombres contra mujeres, hay gente trabajando de sol a sol contra sus políticas.

(La oradora acepta responder a una pregunta formulada con arreglo al procedimiento de la «tarjeta azul»)

  Lukas Sieper (Renew), Frage nach dem Verfahren der „blauen Karte“. – Vielen Dank, Frau Kollegin, dass Sie die blaue Karte akzeptiert haben. Sie haben ja in Ihrer Rede ausführlich darüber gesprochen, dass das Problem nicht die Geschlechterungleichheit ist. Deswegen würde ich mir als Mann jetzt mal die Freiheit erlauben, Sie als Frau zu fragen: Denken Sie, dass Frauen in unserer Gesellschaft gleichberechtigt sind? Sind Sie gleichberechtigt in dieser Gesellschaft als Frau? Nicht als Abgeordnete, als Frau. Und sind die anderen Frauen in dieser Gesellschaft auch gleichberechtigt? Effektiv, nicht nur von der Idee her. Denn an der Willenskraft mangelt es den Frauen jedenfalls ja nicht.

  Mireia Borrás Pabón (PfE), respuesta de «tarjeta azul». – Por supuesto que creo que, en esta sociedad, las mujeres y los hombres en Europa tienen igualdad de derechos. Por supuesto que sí. Y si en algún momento —lo más importante— una mujer ve que sus derechos no se cumplen o están siendo violados, tiene una garantía constitucional en España, por ejemplo, y en toda Europa, para acudir a la justicia y denunciar que no se están cumpliendo sus derechos.

Están ustedes aquí tratando de manipular el que haya injusticias en la sociedad —que las hay—, el que haya machismos, el que a lo mejor algunas mujeres tengan dificultades por sus circunstancias personales. Están ustedes utilizando esas circunstancias como si aquí en Europa no existiera una garantía para que esas mujeres pudieran desarrollar sus objetivos con todas las garantías del mundo, porque hay una justicia y un marco legislativo que lo ampara.

Entonces, lo que no puede ser es utilizar esas situaciones para generar un discurso ideológico que nada tiene que ver con ser hombre o ser mujer. Tiene que ver con las políticas que desde este Parlamento ustedes impulsan para impulsar su discurso ideológico, básicamente.

  Beatrice Timgren (ECR). – Fru talman! 90 nya sidor från EU men noll svar för kvinnan på landsbygden. Hon behöver inte fler strategier, utan hon behöver det som alla entreprenörer behöver: hon behöver frihet, hon behöver kapital, hon behöver vägar som fungerar och mindre byråkrati. Hon frågar inte efter mer gender mainstreaming, utan frågar: Får jag lån? Finns det internet? Får jag driva mitt företag i fred?

Entreprenörskap ska belönas, inte kategoriseras. Entreprenörskap skapar arbete och självständighet. Men låt oss vara ärliga! Vi får inte en levande landsbygd för att EU kräver kvotering och öronmärker pengar till kvinnor. Landsbygden blir levande och byggs av människor som vågar starta, investera och ta ansvar. Både män och kvinnor. Vi behöver inte fler strategier och regler från Bryssel utan verklig frihet och trygghet.

  Joachim Streit (Renew). – Frau Präsidentin, Herr Kommissar, liebe Kolleginnen und Kollegen! Die Renew-Fraktion unterstützt ausdrücklich diesen Bericht, denn Zahlen sprechen für sich. Jede dritte Firma in der EU wird von einer Frau gegründet. Sie erhalten aber nur ein bis zwei Prozent des Risikokapitals. Und trotzdem erwirtschaften Frauen in ihren Firmen mehr Umsatz. Das heißt: Geld fließt nicht zu Gründerinnen, wo die beste Rendite wäre, es wird durch Vorurteile fehlgeleitet. Das kann man ein Gleichstellungsproblem nennen – ich sage, das ist Marktversagen.

Besonders gravierend ist die Lage in ländlichen Räumen – in den Regionen, die 83 % der EU ausmachen. Dort fehlt es an Kinderbetreuung, um Arbeit aufzunehmen. Es fehlt an digitaler Infrastruktur, um zu Hause zu gründen. Mehr Frauen als Gründerinnen heißt mehr Wohlstand für alle. Meine Stimme gehört den Unternehmerinnen. Für die Wirtschaft. Für die Regionen. Für Europa.

(Der Redner ist damit einverstanden, auf eine Frage nach dem Verfahren der „blauen Karte“ zu antworten.)

  Siegbert Frank Droese (ESN), Frage nach dem Verfahren der „blauen Karte“. – Herr Streit, vielen Dank! Ich habe Ihrem Bericht sehr gelauscht. Sie unterstützen diesen Bericht ausdrücklich. Wir sind ja beide deutsche Staatsbürger – ich grüße bei der Gelegenheit meine Kollegen aus Sachsen. Wir in der DDR hatten gelebte Gleichberechtigung.

Nun ist meine Frage: Wir behandeln heute hier den ländlichen Raum, der sich leert. Glauben Sie, dass es wirklich wichtig ist, dass wir die Schwerpunkte auf naturwissenschaftliche Möglichkeiten, Mathematik und darauf legen, Frauen, den speziellen Zugang zu ermöglichen? Ist es nicht besser, wir würden uns, was den ländlichen Raum betrifft, lieber auf Familienplanung konzentrieren? Dass man sozusagen wieder Kinder in die Welt setzt, dass der ländliche Raum belebt wird. Ist das wirklich der richtige Schwerpunkt, diese MINT-Fach-Frage?

  Joachim Streit (Renew), Antwort auf eine Frage nach dem Verfahren der „blauen Karte“. – Ein deutscher Fernsehsender heißt ja ZDF – und ZDF bedeutet Zahlen, Daten, Fakten. Und Zahlen, Daten, Fakten lügen nicht. Ich bin selbst zwölf Jahre Bürgermeister einer Kreisstadt im ländlichen Raum gewesen und zwölf Jahre lang Landrat. Und ich kann sagen, nur durch Teilhabe aller Gruppen kann der ländliche Raum gehalten und weiterentwickelt werden. Ich glaube an den ländlichen Raum, und gerade die Corona-Epidemie hat es ja gezeigt im ländlichen Raum: Dort sind die Menschen hingegangen, weil dort Arbeit war.

Das Problem: natürlich die digitale Infrastruktur. Ohne digitale Infrastruktur kann man nichts machen. Und mir ist es vollkommen egal, wer eine Firma gründet. Aber wenn ich sehe, dass bei Frauen das Geld besser angelegt ist, dann muss ich sagen; Wir müssen Frauen fördern, unterstützen. Wir müssen Mentor sein, damit Frauen mehr Unternehmen gründen können.

  Presidente. – Vorrei anche ricordare io all'onorevole Droese che, come sa, l'uguaglianza di genere è un elemento fondante dei trattati dell'Unione europea. Credo Lei ne debba avere buona memoria per oggi e per il futuro.

  Ana Miranda Paz (Verts/ALE). – Senhora Presidente, há uma só palavra para definirmos aquilo de que as mulheres do meio rural precisam: empoderamento e reconhecimento. Hoje, na Galiza, o meu país, as mulheres do meio rural representam 27,8 % do setor primário, um setor fundamental, como bem sabe o comissário.

No entanto, ainda que anos depois estejam em maior número neste setor tão importante, trabalham em condições de desigualdade. E de que precisam? De igualdade salarial, programas de inclusão laboral e serviços públicos adaptados às necessidades de cada território para ficarem, apoio institucional para conciliar, políticas de dependência que não obriguem as mulheres aos cuidados obrigatórios dos idosos, programas de inclusão digital, digitalização das áreas rurais. Por isso, incluí alterações específicas no regulamento de performance para investir com resultados tangíveis nas áreas rurais.

E também quero aproveitar para saudar uma mulher que está aqui hoje, que foi a secretária para a Igualdade no governo da Junta quando nós governávamos e que realizou muitos programas para a defesa do meio rural: Carme Adán. Muito obrigada por estar aqui.

  Sebastian Everding (The Left). – Frau Präsidentin! Wir sprechen heute über Frauen in der Landwirtschaft, über Frauen in ländlichen Regionen. Wir dürfen aber nicht so tun, als würde Weiblichkeit nur Menschen betreffen. Viele von Ihnen mögen jetzt etwas erstaunt gucken, aber ein systematischer Teil der landwirtschaftlichen Realität ist die Ausbeutung weiblicher Lebewesen. Kühe, Hennen, Sauen – weibliche Tiere stehen im Zentrum der modernen Massentierhaltung, weil ihr Körper produktiv nutzbar gemacht wird. Kühe werden kontinuierlich geschwängert, um Milch zu geben. Hühner werden so optimiert, möglichst viele Eier zu legen. Sauen werden in hochindustrialisierten Reproduktionsstätten gehalten, wo sie nur auf Fortpflanzungsleistung reduziert werden. Zuvor wird ihre Fruchtbarkeit durch das Hormon PMSG vom Blut trächtiger Stuten gesteigert.

Diese Form von Ausbeutung ist nicht geschlechtsneutral. Sie trifft ganz gezielt auf die reproduktive Funktion weiblicher Tiere, weil das eben wirtschaftlich verwertbar ist. Das bedeutet, Weiblichkeit wird in diesem Fall nicht geschützt, sie wird genutzt. Und das muss politisch endlich als das benannt werden, was es ist: eine industrialisierte, systematische Form der Ausbeutung. Selbstverständlich – da stimme ich allen Vorrednerinnen und Vorrednern zu –, die Rolle von Menschen in der Landwirtschaft, von Frauen, muss gesteigert, muss verbessert werden. Aber bitte, bitte lassen Sie uns alle gemeinsam das ganze Bild sehen.

  Nina Carberry (PPE). – Madam President, Commissioner, in Cavan, Naomi Clarke has built a national clothes brand from a rural base. In Offaly, Anne Marie Feighery has turned farm produce into an award-winning agri-food company. In Westmeath, Una Leonard has grown a local patisserie into a huge success story. On Arranmore island, Muireann Kavanagh is fighting for the future of her fishing community. In Galway, Chloe Winter is growing organic flowers, vegetables and a thriving business while making us laugh. And using social media, trailblazers like Sophie Bell and Annie McGuinness are redefining the role of women in agriculture.

These women are not alone: thousands more like them across Ireland are showing what rural leadership looks like today. From fashion and food, to crafts and farming, we see rural women creating real opportunities.

But barriers still remain: less than 3 % of investment in high-growth businesses goes to female-led companies, women account for less than one-third of entrepreneurs in Europe, and too often they face greater challenges in accessing funding and gaining mentoring, experience and visibility, as you've said, Commissioner. Also, balancing childcare is a big issue for women in rural areas, too.

That has to change. We need targeted funding for start-ups led by women. We need to broaden leadership programmes for women and we need to ring-fence the LEADER programme, because investing in women is not just about equality, it is about creating jobs, rural development and giving them the support to go further.

  Lina Gálvez (S&D). – Señora presidenta, señor comisario, la tasa de actividad de las mujeres en el mundo rural es 20 puntos inferior a la de las mujeres en el mundo urbano. Y no lo es por falta de talento, sino por falta de oportunidades, y esto lleva a muchas mujeres a buscar como alternativa el emprender y muchas veces lo hacen en condiciones muy precarias.

Por ejemplo, en mi tierra, en Andalucía, los pueblos están masculinizados, porque las mujeres —sobre todo las más formadas— no pueden desarrollar un proyecto de vida y las zonas rurales se despueblan, pero no solo por falta de oportunidades laborales, sino porque el Gobierno de Moreno Bonilla está desmantelando los servicios públicos.

Frente a ese modelo de desmantelamiento y de privatización de las derechas, las y los socialistas defendemos lo público. Una garantía para que una emprendedora real de un pueblo tenga los mismos derechos y oportunidades que cualquier emprendedora en las ciudades y que, por supuesto, cualquier hombre. Porque no basta con palabras o estatutos, necesitamos políticas activas adaptadas, formación financiera, protección social y también fondos.

El Grupo S&D, por ello, impulsa un fondo de cohesión rural y un sistema de créditos y avales públicos para eliminar las barreras que hoy detienen a las mujeres rurales. Porque cuando una mujer andaluza levanta un negocio en su tierra, está construyendo también una Europa mejor, más justa y más viva.

  Mathilde Androuët (PfE). – Madame la Présidente, on parle souvent des femmes des territoires ruraux, insulaires et ultramarins comme d'un public à aider. Elles sont bien plus que cela; elles sont souvent celles qui tiennent debout nos territoires. Dans tous les outre-mer, elles font vivre les exploitations, les commerces, les marchés, les entreprises familiales, l'artisanat, le tourisme et la vie associative.

Mais quelle est leur réalité? Des dossiers impossibles, des normes européennes hors sol, des aides illisibles, des délais interminables, des contrôles et des formulaires. Surtout, on leur répond qu'elles ont besoin d'une budgétisation sensible au genre, c'est-à-dire donner des budgets strictement équivalents entre hommes et femmes, pour tous les budgets européens, sans considération pour l'objectif, sans nécessairement tenir compte de la taille des exploitations ou du type d'activité menée. La réorientation de l'attribution des fonds en fonction du sexe risque donc d'être contre-productive pour l'ensemble du secteur agricole.

Ce n'est pas ainsi qu'on soutient celles qui se lèvent tôt, qui embauchent, qui transmettent, qui innovent et qui font vivre leur territoire. L'entrepreneuriat féminin n'a pas besoin de grandes leçons idéologiques; il a juste besoin d'air. Moins de paperasse, moins de mépris technocratiques et plus de liberté: voilà ce que nous devons aux femmes de nos campagnes et de tous nos outre-mer.

  Estrella Galán (The Left). – Señora presidenta, señor comisario, debatimos aquí sobre mujeres emprendedoras en el medio rural, mientras las instituciones las están abandonando.

Voy a ponerles el ejemplo de Andalucía, en mi país: servicios públicos abandonados, sanidad pública deteriorada o el drama de los cribados que han denunciado las mujeres de AMAMA. Y no es casualidad, es el resultado de las políticas de privatización que allí se están llevando a cabo y que ponen en riesgo la vida de las mujeres y las expulsan de su territorio. Porque la pregunta es muy sencilla: ¿qué oportunidad de emprender tiene una mujer en un pueblo de Cádiz, de Sevilla o de Córdoba si no tiene unas condiciones mínimas para vivir?

Apoyar a las mujeres no va de grandes declaraciones ni de titulares, va de derechos y va de garantizar servicios públicos de calidad y de permitir que la gente pueda quedarse dignamente en su tierra. Y, a pesar de todo, las mujeres siguen sosteniendo los pueblos.

Hace falta inversión, planificación y un plan serio de desarrollo rural con perspectiva feminista. Sí, feminista. Y lo digo alto y claro frente a quienes niegan el feminismo. Porque cuando una mujer se queda en su pueblo, no solo levanta un proyecto, sostiene una comunidad entera. Por favor, no nos olvidemos de Margarita, de Carmen y de todas las mujeres valientes que sostienen los pueblos en cada rincón de Europa.

  Jagna Marczułajtis-Walczak (PPE). – Pani Przewodnicząca! Działalność mieszkanek obszarów wiejskich jest kluczowa dla rozwoju naszych lokalnych gospodarek, rolnictwa i kultury. A jednak ich potencjał w Europie wciąż nie jest w pełni wykorzystywany. Dlaczego? Bo nadal napotykają realne bariery w dostępie do edukacji, internetu, transportu czy opieki nad dziećmi. To właśnie te czynniki często decydują o tym, czy kobieta może pracować, rozwijać własną działalność i być niezależna finansowo. A przecież to powinien być jej wybór.

Warto też pamiętać, że te trudności zaczynają się dużo wcześniej, jeszcze przed wejściem na rynek pracy. Dlatego kluczowa jest edukacja, szczególnie w zakresie umiejętności cyfrowych, finansowych i przedsiębiorczych. Musimy zadbać o to, by dziewczęta od najmłodszych lat miały równe szanse, niezależnie od miejsca, w którym dorastają. Równie ważny jest dostęp do szkoleń, finansowania, informacji i sieci wsparcia.

Dlatego potrzebujemy konkretnych działań, lepszego wykorzystywania środków wspólnej polityki rolnej i funduszy spójności, prostszych procedur i realnego wsparcia dla kobiet, które chcą być aktywne zawodowo.

  Heléne Fritzon (S&D). – Fru talman! Tänk er ett EU där alla har samma möjlighet att starta och driva företag, oavsett vem man är eller var man bor, för så ser det inte ut i dag. Kvinnor missgynnas systematiskt, de startar färre företag, tjänar mindre och får mindre stöd. Inte för att de vill mindre, utan för att villkoren är sämre och normerna är gammaldags.

En ung kvinna som börjar arbeta i dag kan få vänta över 25 år innan hon möter en jämställd företagsledning. Bor hon utanför städerna blir hindren fler – sämre infrastruktur, mindre tillgång till kapital och nätverk – och samtidigt, och det vet vi, ett större ansvar för hemarbetet. Allt detta är politiska val. Vi har alltid ett val. Att investera i kvinnors entreprenörskap och att investera i Europas framtid, det är en möjlighet för kvinnor och kvinnligt företagande. Precis därför behövs jämställdhetsintegrering.

  André Franqueira Rodrigues (S&D). – Senhora Presidente, Senhor Comissário, caros colegas, o trabalho feminino no mundo rural é, para muitos, invisível. Os Açores provam isso. As mulheres contribuem para o desenvolvimento de inúmeras explorações agrícolas, mas os números não mentem: a taxa de emprego feminino está 40 % abaixo da média europeia, apenas 12 % da superfície agrícola é gerida por mulheres e apenas 2 % do financiamento bancário é a elas dirigido.

Contribuem muito, mas não são reconhecidas. Por isso, avançámos com propostas concretas: majorações na PAC e no Fundo Social Europeu, acesso preferencial à terra e ao crédito, investimento digital contra o isolamento.

O mundo rural não é, nem pode continuar a ser, apenas, a men's world.

  Gabriel Mato (PPE). – Señora presidenta, señor comisario, el emprendimiento femenino en zonas rurales, zonas insulares y regiones ultraperiféricas no es solo una cuestión de igualdad, sino de cohesión territorial y desarrollo económico.

En Canarias, cuando hablamos de emprendimiento femenino no hablamos de teorías, hablamos de mujeres que levantan pequeñas bodegas familiares, que convierten una finca en una experiencia de agroturismo o que sacan adelante explotaciones agrícolas en condiciones muy difíciles. Más del 60 % de los proyectos vinculados al agroenoturismo en las islas ya están liderados por mujeres. Y muchas de ellas lo hacen en municipios pequeños, donde mantener la actividad económica es también mantener viva la comunidad.

Pero no nos engañemos, emprender en estos territorios sigue siendo más difícil: la lejanía, los costes, la falta de conectividad o la financiación penalizan especialmente a quienes deciden quedarse. Por eso, las políticas europeas deben adaptarse a esta realidad. Necesitamos menos burocracia, mejor acceso a financiación y, sobre todo, oportunidades reales para que estas mujeres puedan desarrollar sus proyectos sin tener que marcharse.

  Sérgio Gonçalves (S&D). – Senhora Presidente, Senhor Comissário, debatemos hoje o empreendedorismo das mulheres nas zonas rurais insulares e ultraperiféricas. Os dados mostram uma clara desigualdade de género no mercado de trabalho. A taxa de emprego das mulheres é mais baixa nas regiões ultraperiféricas do que a média da União Europeia, com a diferença mais elevada a atingir 38,5 pontos percentuais Na minha região, a Madeira, as mulheres recebem, em média, menos 11 % do que os homens, apesar de terem níveis de qualificação semelhantes.

Apoiar o empreendedorismo feminino não é apenas uma política de igualdade — é uma política de coesão, de desenvolvimento regional, de justiça social e de proteção das mulheres. Precisamos de assegurar o melhor acesso a financiamento, programas de formação e instrumentos específicos para empresas lideradas por mulheres. Porque, no fundo, falamos de algo mais amplo: falamos do direito a permanecer, do direito de uma mulher poder construir a sua vida, criar uma empresa, trabalhar e participar na sua comunidade sem ter de abandonar a sua terra por falta de oportunidades.

  Alice Teodorescu Måwe (PPE). – Fru talman! Jag välkomnar varje initiativ som stärker företagandet, inte minst på landsbygden, för det är bara genom ett friare företagande och en stärkt äganderätt – i alla delar av våra samhällen – som vi skapar det välstånd som alla andra politiska prioriteringar förutsätter. Det är företagandet, och bara företagandet, som skapar de resurser som vi behöver – inte minst till vårt eftersatta försvar och vår beredskap.

Därför beklagar jag att grupperna till vänster, sina vana trogen, har fyllt det betänkande som vi idag röstar om med krav som går i rakt motsatt riktning. Det brådskande behovet av regelförenklingar nämns, det stämmer, men mest som en bisats.

I stället är det krav på kvotering, fler och större bidrag samt en ökad politisk detaljstyrning som dominerar texten.

Detta håller givetvis inte. Om vi menar allvar med att stärka företagandet i Europa – bland kvinnor och bland män, på landsbygden och i städerna – kan vi inte fortsätta kräva fler pekpinnar och mer byråkrati. Vad vår konkurrenskraft behöver, och det omedelbart, är drastiska regelförenklingar och en kraftigt minskad byråkrati.

  Elisabeth Grossmann (S&D). – Frau Präsidentin, Herr Kommissar, werte Kolleginnen und Kollegen! Obwohl Frauen in der Bevölkerung die Mehrheit sind, sind sie in Entscheidungsgremien, in der Wirtschaft und in der Politik unterrepräsentiert, auch als Selbständige – besonders im ländlichen Raum und in den Randregionen. Da halten sich traditionelle Rollenbilder besonders hartnäckig, und auch hierarchische Strukturen in den Familien. Das bietet einen gefährlichen Nährboden für Ungleichheit, Machtmissbrauch und auch verschiedene Gewaltformen.

Und unsere Agenturen FRA und EIGE haben das Phänomen der wirtschaftlichen Gewalt untersucht und festgestellt, dass bei wirtschaftlicher Abhängigkeit von Frauen das Risiko um 7 % erhöht wird, Opfer von körperlicher oder sexueller Gewalt zu werden. Es gibt verschiedenste Formen, auch dass ihnen ihr selbst verdientes Geld vorenthalten wird, dass der Zugang zur Erwerbstätigkeit und auch zur Selbstständigkeit erschwert wird, dass die Ausgaben kontrolliert werden. Das alles sind Folgen einer strukturellen Gewalt. Hier braucht es auch eine Bewusstseinsbildung, genau auch im ländlichen Raum.

  Cristina Maestre (S&D). – Señora presidenta, las mujeres siempre han sido la raíz, la esencia y la fuerza de las zonas rurales. Han sido mujeres recolectoras, administradoras, gestoras, madres, cocineras, cuidadoras, todo; pero, al final, son las grandes olvidadas: pensiones más bajas, si es que las tenían, salarios más bajos, sin titularidad, sin acceso a la tierra, sin acceso a los créditos... Todos conocemos la historia, todas la conocemos.

Esto sí que ha cambiado, afortunadamente los derechos se han ido conquistando paso a paso. Pero la realidad todavía dista en muchos casos de ser una realidad plena, una igualdad plena. Yo creo que es muy importante —y tenemos aquí el gusto de contar con, no solo la participación de hombres, sino también la presencia del comisario de Agricultura— subrayar que, aunque los derechos han sido superados y alcanzados en muchas cotas, en otras muchas —en la vida real y rutinaria de las agricultoras— esto no está conseguido.

Sin medidas de conciliación, sin medidas para corresponsabilizar a nuestros compañeros, sin medidas de acceso a los servicios públicos, de sanidad, de educación y de formación, en las zonas rurales no habrá nunca futuro. Y, para eso, señor comisario —y por eso le mencionaba— está el segundo pilar de la PAC y las políticas de cohesión, que tienen que seguir siendo fuertes para conseguir la participación de las mujeres y la permanencia en las zonas rurales, que es lo más importante.

  Marit Maij (S&D). – Voorzitter, hoewel de helft van de bevolking vrouw is, wordt slechts een derde van de bedrijven opgezet door vrouwen. En dat is niet door een gebrek aan potentie. Ouderwetse genderrollen, onevenredig veel huishoudelijke taken, mantelzorg, maar ook onveiligheid achter de voordeur, ze dragen er allemaal toe bij dat vrouwen minder kunnen ondernemen. In de ultraperifere gebieden van de Europese Unie is die drempel nog hoger. Het belastinggeld dat steun biedt aan bedrijven in de EU bereikt vrouwen in onze buitengebieden onvoldoende.

Wat een wereld aan potentie zou er opengaan als we de lasten en de steun een beetje eerlijker zouden verdelen. In de hele begroting van de Europese Unie moet daarom worden gekeken naar een manier waarop geld ook juist bij vrouwen terechtkomt. Gendermainstreaming en genderbegroting zijn een absolute vereiste, evenals financiële steun voor vrouwelijke ondernemers, omdat met het versterken van de economische situatie van vrouwen je de hele gemeenschap versterkt.

  Rosa Serrano Sierra (S&D). – Señora presidenta, señor comisario, la realidad de las mujeres en el medio rural no es nada fácil. Emprender no solamente es tener la iniciativa para montar una empresa, emprender implica contar con las condiciones adecuadas para hacerlo.

Por eso, debemos apostar por políticas ambiciosas que garanticen oportunidades a las mujeres que han decidido participar plenamente en la vida económica y social de nuestro medio rural. Y para lograrlo debemos contar con servicios públicos de calidad y con infraestructuras digitales y de transporte adecuadas.

En el futuro presupuesto, el Fondo de Cohesión y el Fondo Social Europeo deben integrar la perspectiva de género en las políticas de desarrollo rural, como una herramienta necesaria para alcanzar la verdadera igualdad y, sobre todo, que sea efectiva en todos nuestros pueblos.

Procedura "catch-the-eye"

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). – Señora presidenta, señor comisario, los derechos valen lo que valen sus garantías. Y si hablamos de los derechos de las mujeres empoderadas en el área rural y en regiones ultraperiféricas tenemos que hablar de sus garantías y sus partidas financieras reflejadas en el marco financiero plurianual, como es la apuesta de este Parlamento Europeo aprobada en este Pleno: incrementar la ficha del POSEI a 7 300 millones de euros, por encima de los 4 500 de que ha dispuesto en el marco financiero plurianual todavía vigente, porque se trata exactamente de compensar las dificultades impuestas por la lejanía, por la insularidad, por la fragmentación del territorio, también en el área rural.

Por tanto, se trata de un mensaje muy potente de cohesión de la Unión Europea que debe tener su reflejo en la pervivencia del Fondo Social Europeo, del Fondo Europeo de Desarrollo Regional y, por supuesto, de la partida específica agrícola que es el POSEI, para potenciar la igualdad de oportunidades y la justicia que debe la Unión Europea a las regiones ultraperiféricas.

  Cynthia Ní Mhurchú (Renew). – A Uachtaráin, 'Is domhan fireann é seo', a dúradh le mo sheanmháthair agus le mo mham, ach d'athraigh mo mham an teachtaireacht sin agus d'fhás mé suas le mná láidre cumasacha a thóg cinntí deacra éagsúla go tapaidh agus go hinniúil. In ainneoin sochaí a d'fhág iad ar na taobhlínte. Sin mar a bhí agus seo mar atá. Inis Bó Finne, oileán beag in iarthar na hÉireann, áit ar bhunaigh mná Óstán Dhún Mór, ag cothú tionscal turasóireachta a mheallann os cionn daichead míle cuairteoir chuig an oileán chuile bhliain. Oileán eile is ea Oileán Chliara in iarthar na hÉireann. Arís, tá trí ghnó inbhuanaithe tógtha ag bean iontach, Ciara Chulainn - caifé, ionad tearmainn agus feirm athghiniúna. Agus tá bean eile, Beth Moran, ag caomhnú chultúr na hÉireann trí cheardlanna fíodóireachta a eagrú. Agus ar Oileán Chléire amach ó chósta Chorcaí, Dún na Séad, tá Mary O'Driscoll tar éis a saol a chaitheamh ag bunú gnó i ndiaidh gnó, ag freastal ar an bpobal áitiúil agus ag freastal ar thurasóirí. Ní eisceachtaí iad na mná diamhra seo. Is fianaise iad do chumas na mban nuair a thugtar airgead dóibh agus cinnireacht dóibh.

  Maria Grapini (S&D). – Doamnă președintă, stimați colegi, vorbim despre antreprenoriatul feminin. Îl cunosc foarte bine, conduc o asociație în țara mea de 29 de ani. Domnule comisar, sunt niște date statistice care ne arată clar că femeile au un procent mai mic și în angajare, nu numai în agricultură, și în urban, dar vorbim acum de rural. Nu numai în agricultură femeile pot să dezvolte acolo afaceri, în gastronomie, în artizanat, în meșteșuguri.

Problema este că nu avem politici țintite și aici nu este chestie neapărat de egalitate de gen, ci faptul că avem o resursă neutilizată. Și vă dau exemplu: Uniunea Europeană a avut un program în 2009 foarte bun, care se chema „Ambasadoarea femeilor antreprenor din fiecare țară”, reluați-l.

Eu când am fost ministru am făcut un program „Femeia antreprenor” bugetat pe femei. Femeile trebuie să aibă siguranța lucrului, siguranța pensiilor, siguranța veniturilor pentru creșterea copiilor și cu siguranță atunci vom avea un procent mai mare, pentru că, paradoxal, avem peste 50 % femei în majoritatea statelor, dar avem un grad de angajare mult mai mic.

  Diana Iovanovici Şoşoacă (NI). – Doamnă președintă, sunt de acord cu doamna Grapini și, în plus, ar trebui să spunem că România este cea mai misogină țară din Uniunea Europeană. Foarte greu femeile au acces nu numai la a se angaja, dar și la fondurile europene. Să știți că există un decalaj rural-urban imens. Satul românesc este neglijat ‑ infrastructură proastă, lipsa medicilor și a școlilor fac ca orice tentativă de antreprenoriat feminin să fie un act de eroism, nu o simplă afacere.

Mai mult, avem birocrația UE. Mulți mici producători se plâng că normele europene, standardele de etichetare, condițiile de procesare sunt gândite pentru marii industriași și sunt aproape imposibil de realizat de către micii antreprenori. Concurența este inegală. Avem supermarketurile care efectiv nu preiau absolut nimic de la micii antreprenori. Aducem numai lucruri din import, nu exportăm nimic și nici nu mai producem, pentru că avem un guvern care își bate joc de antreprenoriat și în special de femei.

  Vytenis Povilas Andriukaitis (S&D). – Gerbiama Pirmininke, komisare, aš tikrai džiaugiuosi jūsų išdėstytais punktais, kuriais jūs norite sustiprinti moterų verslumo skatinimą kaimo vietovėse. Ir ypač noriu padėkoti pranešėjai – iš tiesų labai aktuali tema. Noriu priminti, komisare, būtų gerai atsižvelgti į Europos socialinio ramsčio reikalavimus, į „LEADER“ programą, į „STEAM“ programą, kuriose iš tiesų būtų galima numatyti visą priemonių paketą moterų verslumui kaime skatinti, nes ten moterims yra ypatingai sunku. Ir dėl darbo jėgos, ir dėl infrastruktūros, ir dėl skaitmeninių paslaugų, ir dėl galimybių gauti finansinę paramą. Būtų gerai iš tiesų apgalvoti, kokia papildoma socialinio fondo eilute būtų remiamas būtent moterų verslumas kaime. Tai būtų tikrai konstruktyvus paketas. Laukiame Jūsų veiksmų.

(Fine della procedura "catch the eye")

  Christophe Hansen, Member of the Commission. – Madam President, I am very pleased that we have had the opportunity today to discuss this very important topic.

We have carefully taken note of your views and your comments, and we will ensure that they are duly considered. Some contested the realities of women entrepreneurship in rural areas, but I have to say, figures do not lie and a lot needs to be done.

Our combined efforts within the CAP, across the MFF, and through dedicated initiatives, like the Women in Farming Platform, form a coherent and ambitious framework. They are designed to ensure that gender equality is not an abstract principle, but a lived reality in Europe's rural areas and farming communities – because empowering women in agriculture is not only about equality, it is about strengthening Europe's resilience and prosperity.

We look forward to working together with you, this honourable House, on promoting the role of women in farming and rural areas.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Sprawozdawczyni. – Pani Przewodnicząca! Urodziłam się, wychowałam i mieszkam na wsi i wiem, jak często kobiety z takich regionów są deprecjonowane, jak podcina im się skrzydła, jak niszczy poczucie ich wartości. Ale też wiem, jak wiele ambicji jest w tych kobietach. Niestety natrafiają na wiele barier. Dzisiaj o nich mówiliśmy: służba zdrowia, dostęp do finansowania, kredyty, usługi publiczne, szybki internet i wiele, wiele innych. Kobiety z tych regionów potrzebują szczególnego wsparcia i mentorstwa.

Musimy przyspieszyć walkę o równość, równe prawa, walkę z luką płacową czy emerytalną. Potrzebujemy też bardziej zintegrowanego podejścia do wszystkich polityk Unii Europejskiej, aby kobiety częściej mogły sięgać po unijne wsparcie. Dziękuję wszystkim dzisiaj za tę debatę i za wyraźne wsparcie dla konkretnych rozwiązań, które dają kobietom ze wsi, terenów wyspiarskich i oddalonych realne szanse rozwoju. I chciałabym, abyśmy dzisiaj wszyscy, niezależnie od grup politycznych przeszli od słów do działań. Abyśmy dzisiaj dali kobietom z tych obszarów narzędzia, możliwości i szanse, na które czekają od lat.

  Presidente. – La discussione è chiusa.

La votazione si svolgerà oggi stesso.

(La seduta è sospesa per pochi istanti)

IN THE CHAIR: CHRISTEL SCHALDEMOSE
Vice-President